Lisa Ekdahl - Främmande fågel

Den flickan är en främmande fågel
Som fallen från skyarna,
född på en annan planet
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende
Och en välbevarad hemlighet
Och hon vet och hon vet
hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut

Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar
för då är hon ensam och stark
Hon knackar på hos sig själv då
Dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark
Och hon ler för sig själv så liderligt och ömt
Och hon går in i någonting
Folk vill påstå att hon drömt

Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut

Den flickan är en främmande fågel
Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in
Den flickan är en främmande fågel
Hon sjunger bara den sång hon kalla sin
Det var som om hon flög
mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner i sin egen världs extas
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut

Den flickan är en främmande fågel