Lisa Ekdahl - Jag tar vara på vattnet då åskan går

Gå genom mörker och svärta,
gå genom det som är svårt
Då åskan gick tog jag vara på vattnet,
nu vattnar jag det som är vårt
Jorden är svart men jag la mig på knä
jag sådde ett frö och jag bad
Jord, jord, ge mig ett träd,
jag vattnar dess rot jag beundrar dess blad
Jag äter det frukter som faller,
jag tar inte mer än jag får
Då solen är het kan vi dricka,
jag tar vara på vattnet då åskan går

Slut ett förbund med den svarta jorden
Gräset vill upp, dess rötter vill ner
Ingå en pakt med den som söker ljuset
Slut ett förbund med den som sökt sig ner
Ingå en pakt med allt det som växer
Hylla det frö som spränger sitt hårda skal
Slut ett förbund med den namnlösa guden
Lova att ge tillbaks mer än du stal

Gå genom mörker och motvind,
gå genom det som är svårt
Jag gömde ett frö i min hand
medan tjälen var djup och det blåste hårt
Isen gav upp, jorden blev varm
och jag sådde ett frö och jag bad
Jord, jord, ge mig ett träd,
jag vattnar dess rot jag beundrar dess blad
Jag äter det frukter som faller,
jag tar inte mer än jag får
Då tjälen är djup, förtrösta,
jag kan skydda ett frö tills det blir vår

Mig kunde livet aldrig förstöra
Mig kunde motgång aldrig bryta ner
Mörkret var massivt omkring oss
Men jag har förtröstan i allt det som sker
Jag har en son, han är ljuset i tunneln
Jag har ett barn, han är mitt hjärtas tröst
Jag slöt förbund med den namnlösa guden
Jag slöt människosonen till mitt bröst

Gå genom mörker och svärta,
gå genom det som är svårt
Då åskan gick tog jag vara på vattnet,
nu vattnar jag det som är vårt
Jorden är svart, men jag la mig på knä,
jag sådde ett frö och jag bad
Jord, jord, ge mig ett träd,
jag vattnar dess rot jag beundrar dess blad
Jag äter det frukter som faller,
jag tar inte mer än jag får
Då solen är het kan vi dricka,
jag tar vara på vattnet då åskan går