Lisa Ekdahl - Sanningen i vitögat

En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen
För inte är sanningen vacker
Nej, snarare är han grotesk
Inte är sanningen ljuvlig och ren
Nej, snarare bitter och besk

Så vände hon hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen
Då lögnen viskar hennes namn
En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen

En dag såg hon sanningen i vitögat
Den dagen har hon glömt
En enda gång mötte hon sanningen
Den gången har hon fördömt
För vem vill inte fördöma
Det som är hårt att ta
Sin sanning ville hon glömma
Så nu vet hon inte vem han var

Nej, hon vände hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen
Då lögnen viskar hennes namn
En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen, nej, nej
Och aldrig vill hon se honom igen, nej, nej, nej, nej, nej
Och aldrig vill hon se honom igen